In the moonlight.
En helt ny dimension av topptur och skidåkning och något som verkligen kan få upp mig på morgnarna framöver. Under klar stjärnhimmel och i halvmånens sken turade vi upp från TheRealosthang. Det var som om tystnaden, mystiken i luften och den gnistrande mjuka snön omfamnade oss i ett stort lugn och naturen välkomnade oss vänligt. På toppen började solens varma sken stiga över fjällen och gav oss en mäktig strimma ljus i öster. Åket ner i omgivande mörker och bara pannlampans sken framför mig var fullkomligt drömskt. Jag drog ut på svängarna och bara njöt, tyst i tystnaden.
.
Tusen, tusen strålande tack till Rickard Bergstedt @templeton för att du drog med mig ut och gjorde den här fina filmen åt mig!
.
På sätt och vis är jag glad att jag glömde min telefon i bilen. Med hundraprocentig närvaro tror upplevelsen och allt det vackra etsade sig fast på näthinnan för alltid. .
Nu behöver jag en riktigt bra pannlampa. Tips önskas!
Påväg till fjället med bl a långfärdsskridskorna i packningen.
Hittat ett favoritfjäll och även idag traskat på i Killian Journets fotspår. 1200 höjdmeter upp och lika många ner. Prickade perfekt tidsfönstret då solen värmt upp det översta täcket som tidigare på morgonen var stenhårt. Fantastisk lutning, ca 25-30 grader nästan hela vägen.
📷 Espen Öybö
Jag älskar att se och att få bidra till människors utveckling. Det spelar ingen roll om personen är liten eller stor, ung eller gammal, kille eller tjej. Bäst gillar jag nog utvecklingen hos dem som är nybörjare på något. Lyckan som lyser i hela ansiktet när de inser att de faktiskt kan. Lättnaden i hela kroppen när de inser att de klarat det de trodde var allt för svårt, allt för utmanande. Glädjen, vrålen, entusiasmen, tilliten, självförtroendet, viljan, drivet...
Även jag utvecklas när jag deltar i andras utveckling. Bara den här lilla filmsnutten på barnbarnet är ju lite bättre än den jag la upp på instagram för någon vecka sedan.
Jag själv blir barnsligt glad och entusiastisk när jag lär mig något nytt. Det kan vara en enkel funktion på datorn som jag plötsligt förstår eller lär mig mer om men det kan också vara större utmaningar.
Gillar du att lära nytt? Vilka känslor är dina starkaste när du klarat en utmaning/lärt dig något nytt?
Jag kunde inte låta bli!
Jag älskar att åka skidor och särskilt att lägga första spåret i orörd snö. Den där känslan när man flyter ovanpå och snön liksom öppnar sig lite lite i förväg så att mina skidor mjukt kan skära igenom. Den där känslan av pirr i magen för att det är så härligt och så fantastiskt roligt men också för att det är lite pirrigt. Pirrigt för alla frågor som just innan start och första svängen snurrar i huvudet. Hur kommer snön att bete sig? Hur kommer mina skidor bete sig? Är kroppen med? Fixar jag det den här gången? Är det lite för brant kanske? Osv...
Jag tror pirret och frågorna behövs för att jag ska skärpa till mig det där extra för att prestera bra. Oavsett vad det är jag ska prestera känner jag ett pirr men vet att det är en hjälp.
Just den här lilla sluttningen kunde jag inte låta bli igår då jag var ute och åkte på mina långfärdsskidor. Den såg så härligt mjuk och böljande ut och jag kände mig så härligt lekfull. En gång i tiden var jag expert på telissväng med läderpjäxor och turskidor.
Att leka och ha kul blir jag nog aldrig för gammal för. Det kanske är det som gör att man aldrig blir gammal?
5 timmars vandring och nu tillbaka i dalen. Här kommer en hälsning från toppen av Skenören. Gick oledat största delen och hade alldelrs för lite mat med mig. Inte en människa har jag mött.
