En turist i London

22/03/2024

Dag tre förmiddag.
Strålande sol. Efter en rejäl Full English i det ljusa frukostrummet på Harlingford styrde vi stegen mot Soho. Precis bakom Russel Square tube station stötte vi på en lång kö som ringlade sig nedför gatan. Det visade sig vara kön till Fortitude Bakehouse - ett litet bageri inrymt i en så kallad mews det vill säga en före detta stallänga. En viss förvirring uppstod men en vänlig kvinna upplyste oss om att det inte rådde någon akut brödbrist i London men att bageriet var duktiga på tiktok och det lockade yngre Londonbor till att stå i kö en timme en söndagsmorgon.

Vi hoppade möjligheten att få äta deras populära tiktok-bullar istället travade vi förbi British Museum och kunde konstatera att kön dit var ungefär lika lång.

Vidare mot Centre Point – det där gigantiska tornet med 34 våningar som sticker upp vid Tottenham Court Road tunnelbanestation. Huset byggdes mellan åren 1963-1965 av Harry Hyams och var en tänkt att nyttjas som kontorslokaler. Hyams fick inte den hyresgäst han önskade och eftersom fastighetspriserna steg i raketfart hade Hyams råd att låta huset stå tomt. Men en tom byggnad mitt i centrala London retade bostadslösa och 1974 stormade en grupp människor Centre Point för att protestera mot bristen på bostäder i huvudstaden. 2015 konverterades byggnaden från kommersiellt bruk till bostäder. Fastighetsbolaget Almacantar äger sedan 2011 fastigheten och endast ett fåtal lägenheter är till salu enligt deras hemsida. Men när jag har passerat huset under de senaste åren ser det tomt och ödsligt ut. Bor det verkligen folk där? Enligt BBC (2023) har antalet tomma bostäder i London stigit till den högsta nivån sedan 2010 och om man vill flytta in i en tvåa på 110 kvadratmeter får man betala 44 miljoner kronor.

Det blev en espresso och en kopp varm choklad hos Lever & Bloom (222 Shaftesbury Ave) och vi kunde sitta ute i solen. Eftersom jag visade ett visst intresse för bagarens hantverksskicklighet med kanelbulledegen och dessutom skröt om att jag bakat kanelbullar i över 50 år så fick jag provsmaka både kanel- och kardemummabullarna. De var fantastiskt goda. Roligt med dessa små kaféer där man ser hur bullarna formas och känner doften av nygräddade bullar. Fortsättning följer.

20/03/2024

Dag två började med en rask promenad till King’s Cross och därefter tog vi tunnelbanan till Barbican i City of London där vi skulle träffa på vår guide Rick Jones från London Walks.
Vi hann med en god espresso på det lilla kaféet Piazza bredvid tunnelbanans utgång. Prick klockan elva dök Rick upp i en elegant hatt och med ett gigantiskt fodral innehållande en luta. Under två och en halv timme lotsade Rick oss på en tur i Shakespeare’s London. Vi fick en intressant föreläsning och besökte platser där Shakespeare vistats under sina år i London mellan 1582 till 1610. Det finns inte mycket kvar förutom minnesplattor och teorier kring hans liv. När vi kom till St Vedast Alias Foster, en liten kyrka med en innergård, plockade Rick fram sin luta och spelade några vackra sonetter för oss.

Efter denna späckade tur stannade vi till på Albion Pub på Bridge Street för en sen lunch bestående av en BLT dvs en bacon, lettuce and tomato bun. Vi hade sällskap av förväntansfulla rugbyfans som inväntade en match i turneringen Six Nations Champions 2024.

Före kvällens teatern blev det en tur till min favorit pub i Bloomsbury The Lamb på Lamb’s Conduit Street. Puben är en fin viktoriansk pub med anor från 1720-talet och det finns kvar vackra detaljer från 1800-talet bland annat så kallade snob screens. Den här puben är inte bara kulturhistorisk fascinerande utan även spännande för litteraturintresserade eftersom den lär ha besökts av Charles Dickens som bodde två gator bort på Doughty Street. Författarna Ted Hughes och Sylvia Plath träffades här enligt en av alla de biografier som är skrivna om Plath. Vi blev väl mottagna – de hade reserverat ett litet bord åt oss mitt i smeten bland glada locals.

Därefter tog vi tunnelbanan till Piccadilly och teatern The Criterion där vår Shakesperaredag fortsatte. Biljetter till The Merchant from Venice 1936 hade vi fixat hemma i soffan någon månad tidigare. Teatern byggdes i början av 1870-talet och eftersom salongen ligger i källaren fick den tidigt problem med fukt och redan 1884 installerades luftkonditionering och var förmodligen den mest ventilerade bland alla teatrar vid den tiden. Pjäsen The Merchant from Venice 1936 är flyttad till East End med Tracy-Ann Oberman (Friday Night Dinner) i rollen som Shylock som här målas upp som en stolt matriark och emigrant från Östeuropa. Vi får en inblick i Oswald Moseleys British Union of Fascists som förbereder sig för marschen som resulterade i The Battle of Cable Street 1936. Jag blir helt trollbunden.

Vi avslutade kvällen på puben Marquis Cornwallis (cirka två minuters promenad från Russel Square Tube Station) på Marchmont Street och vi lyckades ännu en gång höja medelåldern.

18/03/2024

Det blev en resa till London för att möta våren. Den här gången checkade vi in på Harlingford Hotel i Bloomsbury. Ett lite mer gammaldags B&B precis i min smak. Vi fick ett rum mot Cartwright Gardens och därifrån kunde jag se blommande påskliljor. Extra plus var taxen Wolfgang som jobbar i receptionen; han kom och hälsade mycket kärvänligt.

Vi anlände ganska sent på eftermiddagen och efter att ha checkat in på Harlingford blev det en snabb promenad till Berwick Street i Soho för skal-och blötdjursmiddag på Maresco.

Maresco öppnade för drygt ett år sedan och är en spansk-skotsk restaurang som serverar massvis med skotska skal-och blötdjur i spansk tappning. Vi åt grillade knivmusslor, ostron med gazpcho, musslor i en mycket god s*s, grillade pigrimmusslor med piperrada och grillad bläckfisk. Vi satt i baren och kunde se hur skickliga kockar langar fram den ena delikatessen efter den andra.

Därefter en promenad tillbaka till Bloomsbury och ett stopp på Marlborough Arms Pub vid Torrington Place. En stor och livlig pub med många rum - vi kände att vi höjde medelåldern med tjugo år men hängde snabbt med i den glada stämningen. Kvällen avslutades med ett besök på Waterstone som ligger på Gower Street. Underbart med en bokhandel som har öppet en fredagskväll till nio. Jag köpte två böcker av Virginia Woolf.

14/01/2024

Vilken tisdag! (Alltså tisdagen den 5/12 ifjor - jag har alldeles glömt att uppdatera sidan.)
Vi började med Tower Bridge (den som alla tror är London Bridge) och gick en intressant tur mellan det norra och södra tornet. Urban var väldigt fascinerad och jag fick nästan dra ut honom ur maskinrummet.
Publunch med macka på den fina gamla puben The Shipwrights Arms från 1884 precis vid London Bridge eftersom vi skulle träffa guiden David från Unseen Tours. Unseen Tours är ett nätverk med guider som har den gemensamma nämnaren att de varit hemlösa dvs levt sina liv på gatan eller på hostells. Deras erfarenhet innebär att de kan ge en djupare bild av en stadsdel. David gav oss en spännande tur på södra sidan av Themsen runt London Bridge bland annat besökte vi minnesplatsen Cross Bones tros ursprungligen ha etablerats som en ovigd kyrkogård för prostituerade, eller "ensamstående kvinnor. Numera är det vanligt att man sätter ditt ett band för att minnas någon.
På kvällen begav vi oss till Harold Pinter Theatre för att se Penelope Skinner’s nyskrivna pjäs Lyonesse med Kristin Scott Thomas och Lily James I huvudrollerna. Herregud, vilken kväll! Något av det bästa jag har sett.

14/12/2023

Förra måndagen blev en finfin dag i London. Vi hittade ett nytt frukostställe vid Victoria Station, Chestnut Bakery, som har en spännande frukostmeny med nordafrikanska smaker. Ett besök på min favoritbokhandel Daunts Book i Marylebone och sedan en lunchkonsert på Wigmore Hall – BBC Radio 3 livestreamar dessa konserter och biljetterna var inte alltför dyra. Cellisten och pianisten var i världsklass och spelade verk från Mexiko, Argentina, Ryssland och Nya Zeeland.
Fish ´n´ chips är ett måste på varje resa och denna gång blev det på Golden Hind i Marylebone – enkelt, färsk fisk och alldeles nyfriterat. Promenad till British Museum genom Fitzrovia och eftersom vi laddat ned gratisbiljetter entrébiljetter i appen slapp vi alla köer och kunde gå in bakvägen. Väskorna kollades så klart.
British Museum är gigantiskt och man kan trava omkring där i flera år och hitta något nytt hela tiden. Vi hade redan bestämt oss för att se Jacques Le Moyne de Morgues botaniska blad från 1500-talet och de var så vackra och imponerande.
Middag med en Guinesspaj på puben Alfred Tennyson i Belgravia. Helt ok, men lite förvirrad personal som blandade ihop bordens beställningar. Kvällen avslutades med en tidsresa till 1940-talet det vill säga en promenad till den oberoende puben Nag’s Head.

04/12/2023

Söndag i London. Det var småregnigt så vi stannade länge på National Gallery. Inträdet är gratis men det betyder inte att man bara dyker upp, såvida man inte gillar långa köer. Vi hade laddat ner gratis inträdesbiljetter och kunde segla förbi alla.
Vi koncentrerade oss på den schweiziske 1700-talskonstären Jean-Etienne Liotards pastell- och oljeversioner av "The Lavergne Family Breakfast". Hans pastellverk är makalösa och jag tänker gräva fram mina gamla pastellkritor och ge dem en chans igen. Vi blev också ombedda att lägga oss ned på golvet för att uppleva Céline Condorellis installation i taket.
Sedan trängdes vi en stund på Carnaby Street för att ta oss till en lugn och hemtevlig restaurang - Andrew Edmunds i Soho.

Sunday in London. It was drizzling so we stayed a long time at the National Gallery. Entry is free but that doesn't mean you just show up, unless you like long queues. We had downloaded free entry tickets and were able to pass the queu.
We concentrated on 18th century Swiss artist Jean-Etienne Liotard's pastel and oil versions of "The Lavergne Family Breakfast". His pastel works are outstanding and I intend to dig out my old pastel crayons and give them another go. We were also asked to lie down on the floor to experience Céline Condorelli's installation on the ceiling.
Then we crowded us through Carnaby Street for a while to get to a quiet and homely restaurant - Andrew Edmunds in Soho.

14/04/2023

London har en lantlig sida och bra möjligheter att njuta av fin natur, god mat och prisvärda hotell.

Vi vaknade till ljudet av regn som slog mot fönstret. Modet sjönk. Planen att vandra längs Themsen fick hastigt ändras men efter en god frukost bestående av äggröra och rökt lax på Coach and Horses…

06/04/2023

Det blev tre fina dagar i Kew med besök i Kew Gardens där vi mötte våren.

Våren kom smygande under vår vecka i London. Först dök färgerna upp. Rosa snöflingor av körsbärsblom, magnolians djuplila knoppar som sträckte sig mot himlen, glittrande påskliljor och grälla lappt…

22/03/2023

Ett nytt inlägg som mest påminner om en grovskuren pyttipanna. Läs några rader om mitt första besök i London 1982, en romantisk restaurang i Soho, Clarissa Dalloway och en blodig tv-serie.

Om några dagar bär det av till London för att möta våren. Första gången jag besökte i London var i mars 1982. Jag och en god vän reste med charterbolaget Spies. Vi landade en ljum söndagskväll i en…

14/02/2023

Nytt inlägg på bloggen om svikna, sluga, misslyckade, frånvarande och trötta spioner – fem serier om brittisk underrättelsetjänst.

I slutet av mars bär det av till London. Jag har inga direkta planer men med på resan kommer en månads studier i brittisk underrättelseverksamhet. Den ena serien efter den andra plus några böcker h…

11/01/2023

Virginia Woolf och London hör ihop och då är det främst kvarteren i Bloomsbury jag tänker på. Men hon bodde även i Richmond och i Rodmell i Sussex. I höstas letade jag mig till Hogarth House för att se huset där paret Woolf startade sitt förlag Hogarth Press.

När jag besökte Richmond i höstas passade jag på att leta upp 34 Paradise Road där Virgina Woolf bodde mellan åren 1915 till 1924. Den blå skylten var nästan omöjlig att hitta eftersom blåregnet vä…

10/12/2022

Näst sista dagen i London blev det inköp av fler böcker och te på Fortnum & Mason på Piccadilly. En extra kulturboost på jazzklubben Ronnie Scott’s avslutade dagen. Fast när vi kom tillbaka till The Alma Pub fastande vi framför en fotbollsmatch och den entusiasm som besökarna uppbådade. South Western Railways har servat oss fint under veckan.

08/12/2022

Och en tur till Daunt Books på Marylebone Lane. Sedan glitter och slutligen hittade vi ett ledigt bord på restaurang Sofra i Shepherds Market.

08/12/2022

Dag fyra i London. Efter en stadig frukost med äggröra och lax blev det dags att ta tåget till Vauxhall där vi sedan promenerade över bron till Millbank och fortsatte västerut på Themsens norra flodbank. Passerade Pimlico, Chelsea och slutligen Fulham där vi tog oss över bron till Wandsworth. Vi hann stanna till i Chelsea Physic Garden för en kopp kaffe och en synnerligen god vitchocklad-hallon-shortbread.

07/12/2022

Eftermiddagens vandring gick från Wandsworth till Battersea Park. En solig promenad förbi pråmar, broar, byggarbetsplatser, helikopterplatta, kyrkor och slutligen stora fina Battersea Park.

07/12/2022

En förflyttning från Kew till Wandsworth. Lite mer stadskänsla och en smula rörigt att följa Thames Path.