12/08/2023
Det är den 10 augusti 1628. Sommaren är nästan slut. Den svenska flottans nyaste skepp, Vasa, kastar loss nedanför slottet Tre Kronor.
Kanonportarna är öppna, alla kanonerna är uthalade i parad och salut skjuts. Fyra av de tio seglen hissas – fock, förmärssegel, stormärssegel och mesan.
När skeppet kommer i höjd med Beckholmen, knappt 1 200 meter från platsen där man hade satt segel, kommer en stark vindby som kränger skeppet långt åt babord. Sjön väller in genom de öppna kanonportarna och trycker babordssidan ännu längre ner.
De som är uppe på övre däck klamrar sig fast där de kan, medan skeppet kränger alltmer. Rorsmannen lägger rodret hårt styrbord för att vända skeppet närmare vinden och kaptenen ger order att skoten ska lossas så att vinden kan blåsa ur seglen.
Men det är för sent. Skeppet är dömt att gå under.
För 395 år sedan var det en katastrof. Idag är det bärgade skeppet ett ovärderligt objekt, som kontinuerligt ger oss ny kunskap om livet på 1600-talet – samtidigt som vi minns alla de som miste livet den dagen i augusti.
🇬🇧🇺🇸 On the 10th of August in 1628, the warship Vasa sank on her first journey, in Stockholm harbour.
It was a catastrophe at the time, but today the salvaged ship is an invaluable object. It continuously gives us new knowledge about the early 17th century, while we still remember the people who lost their lives that day in August.
🖼 Nils Stödberg, Vasamuseet/SMTM