Göteborgs konstmuseum

17/11/2024

Ett till synes harmoniskt landskap pryder . Tittar vi närmre på verket belyser det dock en annan historia. Förgrunden är mycket mörk. Vi kan skymta lite växtlighet och ett staket som sträcker sig halvvägs in i bilden. Bakom grinden vandrar boskap omkring. I bakgrunden framträder ett skogsparti med träd pinade av vinden. En ko har tagit sig upp på en kulle till vänster i bilden. Bredvid står tre resta pelare som bildar en triangelformation. Mellan dem ligger bjälkar. Från en av bjälkarna hänger en person i ett smalt rep. Det ser ut som att hen har blivit avrättad genom hängning. Bredvid den makabra scenen har ett kors satts ned i marken.

Konstverkets titel är ”Landskap med galgbacke”. Den är väldigt liten, bara 13,50x27 cm och gjord av Esaias van de Velde. Målningen är troligen inspirerad av justitiemordet på Johan van Oldenbarneveldt, en holländsk statsman som oskyldigt dömdes för högförräderi.

Esaias van de Velde föddes i Amsterdam och jobbade i Haarlem från 1610 – 1618. Under denna tid anslöt han sig till Lukasgillet i Haarlem, en samling konstnärer som under medeltiden hade Sankt Lukas som skyddspatron. Under van de Veldes yrkesliv målade han främst naturalistiska landskapsmålningar men även genremåleri; målningar med vardagsliv som motiv. Vid slutet av sitt liv levde han i Hague som hovmålare för Moritz av Oranien och Fredrik Henrik av Oranien.

Konstverket finns att se i museet vid våning fem, sal 6.

Esaias van de Velde (1591 - 1630), Landskap med galgbacke, 1619
Olja på duk

12/11/2024

Många förknippar Ilon Wikland med barnillustrationer men under femtiotalet arbetade hon med illustrationer till noveller och reklam i realistisk stil, exempelvis som här för Hemmets Journal. Stilen Wikland använder är en slags idealiserad realism men genom sina överdrifter närmar sig bilderna karikatyren. Wikland ger bilderna ett utpräglat feminint perspektiv som speglar femtiotalets romantiska idéer om kärlek och moderskap. På samma gång ger hennes illustrationer uttryck för tidens traditionella könsroller och förväntningar på hur en kvinna bör vara.

Välkommen till utställningen ”llon Wiklands bildvärldar. Saga, äventyr och vardagsliv”. Visas till 12 januari 2025.

Illustration för Hemmets Journal © Design Ilon Wikland AB.

10/11/2024

Det är blött och grått i . Vi befinner oss på Hallands Väderö, en vinterafton 1893. De låga växterna har vissnat, gräset har fallit ihop i gulbruna toner. Där finns flera stora vattenpölar som blänker. Närmast oss ligger brutna grenar och kvistar över gräset. Kala mörka träd sträcker sig mot den ljusgrå himlen med sina sista löv i topparna. Ett av dem lutar betänkligt med barken avflagad från den nedre delen av stammen, kanske har det dött. Bortom träden sjunker solen i havet i brinnande orange toner.

Det är inget muntert eller idylliskt landskap vi blickar ut över, ändå bär det sin egen sorts skönhet. Kanske är det en av konstens stora förmågor, att fånga det vackra och tidlösa även i de till synes oansenliga, grå stunderna. Då när naturens färgprakt dämpats och reducerats till några flyktiga minuter under solnedgången.

Konstnären till verket, Wilhelm von Gegerfelt, föddes 1844 i Göteborg. Han började som målarlärling i Köpenhamn. Samtidigt studerade han vid Konstakademien där. Senare studerade han också vid Konstakademien i Stockholm och i Düsseldorf. Han kom också att resa en hel del för att lära sig mer.

Gegerfelt påverkades av det så kallade friluftsmåleriet. Det var tidens nya stil då man började skapa utomhus, i stället för inne i ateljéer. Under en period var han också Prins Eugens lärare i måleri. I slutet av 1870-talet blev han vän med landskapsmålaren Carl Fredrik Hill och påverkades av dennes stil. Det syns till exempel i .

Wilhelm von Gegerfelt, Vinterafton, Hallands Väderö, 1893, olja på duk.

03/11/2024

är en vilsam skildring. I en soffa lägger en kvinna kinden och ena armen mot en vit kudde. Hon är klädd i tunna kläder, kanske underkläder, och ovanpå dem en bylsig rock. Hennes ögon är halvöppna med blicken riktad neråt. Den stängda munnen ger ett fridfullt uttryck. Hennes långa mörka hår försvinner bakom ryggen. Soffan ser enkel ut, med ett smalt armstöd och utan utsmyckning. Bakom den avtecknas en vägg med korta kolstreck. Den vilande akten och klädseln ger bilden en intim karaktär.

Teckningen är ett porträtt av konstnärens fru, Aili. Hennes make, Curt Clemens, återkom gärna till henne som motiv och ska ha sagt att ”I tusen variationer är hon just den Aili jag behöver till just den tavla jag tänker måla”. Redan 1932 fanns hon avbildad i en teckning som visades i Clemens första utställning. Tio år senare gifte de sig och tillsammans fick de två söner. Även de skildrades återkommande under småbarnsåren, i sitt nyfikna upptäckande av världen.

Clemens debuterade tillsammans med en grupp konstnärer från Otte Skölds målarskola där han studerade mellan 1928-1930. Han blev sedan en mycket hyllad konstnär under 1940-talet. Sitt stora genombrott fick han i en separatutställning 1939 på Svensk-franska konstgalleriet. Han levde ett självförbrännande liv och drabbades även av psykisk sjukdom.Perioder av intensiv produktivitet varvades med mer depressiva och han var i perioder inskriven på St Eriks sjukhus i Stockholm. Han gick bort endast 36 år gammal i en fallolycka.

Curt Clemens (svensk, 1911 -1947), ”Vila”, Kol på papper.

31/10/2024

Vi uppmärksammar Halloween med dessa gastkramande illustrationer av Ilon Wikland. De återfinns i spökhistorien ”Skinn Skerping – hemskast av alla spöken i Småland”, skriven av Astrid Lindgren. Historien berättar om den skojfriske kyrkvaktmästaren Skinn Skerping som blev ihjälskrämd av sitt eget skämt och spökar sedan dess i den småländska kyrkan som en gång var hans arbetsplats.

I utställningen ”llon Wiklands bildvärldar. Saga, äventyr och vardagsliv” återfinns några av dessa originalillustrationer. Visas till 12 januari.

Illustrationer ur Skinn Skerping © Design Ilon Wikland AB. TM och © The Astrid Lindgren Company. Inlån från Ilon’s Wonderland i Hapsal.

27/10/2024

En ljusgrå katt i en flätad korg tycks lyssna och spana efter något i ”Katten i korgen” av konstnären Åke Göransson. Korgen är centrerad och kastar skuggor mot väggen bakom. Katten sitter i korgen och stirrar koncentrerat mot ett lite mörkare hörn. Kanske prasslar eller rör sig något i glipan under den rosafärgade dörren eller möbeln i bildens övre, vänstra hörn. Färgerna är finstämda och milda. Verket ställdes ut på Göranssons utställning på Konsthallen 1942, och det var det första Göteborgs konstmuseum köpte in av honom till samlingen.

Åke Göransson bodde i en lägenhet i Landala tillsammans med sin mamma. 1929 insjuknade han i schizofreni, året innan hade han slutat på Konsthögskolan Valand, och levde därefter alltmer isolerat. Han målade ofta på nätterna, medan han kedjerökte och arbetade intensivt. Han gav sig inte heller tid för matpaus. Istället radade han upp bröd att äta i farten medan han målade. Göranssons konstnärskap blev kort – det varade endast ett tiotal år mellan tidigt 1920–30-tal innan hans hälsa snabbt försämrades. När han under 1940-talet uppmärksammades som konstnär hade han hunnit bli för sjuk för att känna igen sina målningar.

Konstverket finns att se på museet, sjätte våningen, sal 24.

Åke Göransson (1902 - 1942), Katten i korgen, ca 1930-32, olja på duk.

22/10/2024

Glada nyheter! Vi är en av fem samarbetspartners för GIBCA 2025.

Vi har glädjen att presentera de fem samarbetspartnerna för Göteborgs Internationella Konstbiennal (GIBCA) 2025.

Röda Sten Konsthall är huvudman för Göteborgs Internationella Konstbiennal. Den 13:e upplagan samproduceras med Göteborgs stadsbibliotek, Göteborgs konstmuseum, Göteborgs Konsthall och Konstmuseet i Skövde.

GIBCA 2025 äger rum 20 september–30 november 2025.

———

We are pleased to announce the five co-producers for the Göteborg International Biennial for Contemporary Art (GIBCA) 2025.

Göteborg International Biennial for Contemporary Art is a project of Röda Sten Konsthall. The 13th edition of the biennial is co-produced with Gothenburg City Library, The Gothenburg Museum of Art, Göteborgs Konsthall and Skövde Art Museum.

The Biennale runs from September 20–November 30, 2025.

📸: Opening of GIBCA 2019, Part of the labyrinth © Rebecka Bjurmell

21/10/2024

Sista chansen att uppleva utställningen Ny Konst. Charlotte Mannheimer och modernismens intåg i Göteborg.

Charlotte Mannheimer var både konstnär, mecenat och en betydelsefull kulturprofil. Hennes galleri, Ny Konst, blev en central plats för att introducera färgstark, modern konst i Göteborgs kulturliv under 1910- och 20-talen. I utställningen presenteras ett urval av Mannheimers verk i sällskap av nordiska modernister som Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén och Jean Heiberg.

Sista dagen med Ny Konst. Charlotte Mannheimer och modernismens intåg i Göteborg är söndag 27 oktober. Varmt välkommen in på ett besök!

Utställningsbild 1: Jean Heiberg: Orkidéer, 1917, Göteborgs konstmuseum. Vid flygeln, 1919, Nasjonalmuseet. Guldfiskar, 1915, Göteborgs konstmuseum © Jean Heiberg/Bildupphovsrätt 2024. Utställningsbild 2: Verk i bild av Sigrid Hjertén: Klostret, 1922. Blommor i blått. Stilleben, 1917, Göteborgs konstmuseum. Utställningsbild 3: Verk i bild av Henrik Sørensen, Mellanakt, 1914 © Henrik Sørensen/Bildupphovsrätt 2024. Bror Chronander, Danserska, 1918, Göteborgs konstmuseum. Foto: Hossein Sehatlou.

18/10/2024

Vi önskar trevlig helg med Einar Jolins verk ”Stilleben” som visas i utställningen ”Ny Konst. Charlotte Mannheimer och modernismens intåg i Göteborg”.

Under några år kring 1920 drev Charlotte Mannheimer det inflytelserika galleriet Ny Konst, som var ett av de första gallerierna för samtidskonst i Göteborg. Här introducerades Göteborgsbaserade och nordiska konstnärer för publiken – däribland flera kvinnliga konstnärskap som Mollie Faustman, Tora Vega Holmström, Maj Bring och Sigrid Hjertén.

Utställningen pågår fram till 27 oktober. Välkommen att besöka oss i helgen, vi har öppet kl. 11-17 både lördag och söndag. Läs gärna mer på vår webbplats.

Einar Jolin, Stilleben, 1919, olja på duk.

16/10/2024

Hurra! .🎉 Idag utsågs mottagarna av Stenastiftelsens kulturstipendium 2024. Den 7 december öppnar en utställning på Göteborgs konstmuseum med Lena Trapp och Emelie Röndahl, årets stipendiater inom bildkonst.

– Utställningen andas en lekfull anarki som garanterat osäkrar rummet för betraktaren och vänder upp och ned på naturlagarna, säger Johan Sjöström, intendent vid Göteborgs konstmuseum och curator för utställningen.

Emelie Röndahl arbetar med textil, skulptur och rörlig bild. Återkommande teman är den kvinnliga kroppen och dess relation till självuppfattning, bekräftelse och individuell upplevelse. Röndahl tillhör en ung generation textilkonstnärer som utforskar och utmanar traditionen och visar på nya aspekter inom ryatekniken. Vid sidan av ett tiotal figurativa ryamattor i storformat, presenteras två rörliga videoverk i utställningen, samt ett nyproducerat självporträtt i rya.

Lena Trapp arbetar med skulptur, installation och 3D-animation. I sitt konstnärskap utforskar hon ofta ämnen som minne, tid och det undermedvetna. I utställningen på Göteborgs konstmuseum har Lena Trapp valt att skapa ett stämningsmättat, virtuellt rum som där natur och teknologi möts. Här samsas en gigantisk snäckskulptur, skapad av modern 3D-teknik, med ett digitalt videoverk som svämmar ut och över i det fysiska rummet.

Stenastiftelsen är en viktig aktör i västsvenskt kulturliv som ger en unik chans till vidareutveckling och synlighet för konstnärer. Sedan starten 1996 har över 160 kulturutövare fått det prestigefyllda kulturstipendiet från Sten A Olssons Stiftelse för Forskning och Kultur, som syftar till att stimulera konstnärligt skapande och nyproduktion.

STENASTIFTELSENS KULTURSTIPENDIUM 2024
Karin de Frumerie, skådespelare
Daniel Lemma, sångare och låtskrivare
Gabriela Pichler, regissör, manusförfattare och klippare
Emelie Röndahl, konstnär
Lena Trapp, konstnär
Hannes Öberg, baryton

Läs mer om utställningen "Emelie Röndahl och Lena Trapp. Stenastiftelsens kulturstipendium 2024" på goteborgskonstmuseum.se

Bilder: Emelie Röndahl och Lena Trapp. Foto: Stenastiftelsen, Peter Claesson

14/10/2024

I Ilon Wiklands illustrationer undviks inte svåra ämnen utan de skildras medvetet och förstärker ibland handlingen med tydliga visuella grepp. I ”Den långa, långa resan” sker många hemska saker. När soldater kör förbi i pansarvagnar väljer Wikland att låta omgivningen tappa sin färg och världen liksom hårdnar inför det som komma skall. Det är allvar och det får kännas, för alla vet att det som är viktigt inte får glömmas bort eller ignoreras.

Illustrationen visas i utställningen ”llon Wiklands bildvärldar. Saga, äventyr och vardagsliv”. Pågår till 12 januari 2025.

Illustration ur Den långa, långa resan © Design Ilon Wikland AB. Inlån från Ilon’s Wonderland i Hapsal.

13/10/2024

En enorm sjö, översållad av vita näckrosor, brer ut sig framför oss i . Skymningen har lagt sig över landskapet. Det går nästan att höra hur tyst och stilla det är. Längst bort i skogsmynningen reser sig täta vassnår upp ur vattnet. På andra sidan tar en skog vid, full av täta lövträd med mörka stammar. På en sten i förgrunden sitter en person iklädd ljusblå klänning och blickar ut över vattenytan. Händerna vilar i knät. Håret är uppsatt i flätor som möts i nacken. Hållningen är avslappnad och blicken söker sig långt bort i fjärran. Vad den här personen tänker eller känner får vi själva gissa.

Hilda Heyman (1872 - 1955) utbildade sig inom måleri för bland annat Carl Wilhelmson på Göteborgs Musei rit-och målarskola (Valand), för Fernand Léger i Paris och på akademier i München och Italien. Heyman, som själv hade judiskt ursprung, reste ofta för att måla. Hon skildrade ofta människorna och platserna i de judiskt dominerade miljöer som då levde kvar i Polen, Ungern och Ryssland. Under andra världskriget skulle hon förbereda en utställning i Tyskland då soldater kom till henne på en husrannsakan. Hennes konst och motiv uppskattades inte av ockupationsmakten och hennes verk beslagtogs. Som tur var återfick hon målningarna oskadda.

Hilda Heyman (1872 - 1955), Vid näckrosdammen, Odaterad, Olja på duk.

06/10/2024

I har en blå värld målats upp. Ljusa och mörka nyanser ligger intill varandra och bryts ibland av med svart. På dukens yta finns tunna vita linjer som går åt olika håll, de liknar ristningar. Målningen delas på mitten av en tjockare svart linje som går uppifrån och ner. I verkets nedre kant finns två små fält av färger, ett vitt och ett orange. De bryter av det abstrakta landskapet som målats fram och förstärker den blå färgens intensitet genom att skapa kontrast.

Målningen är gjord av den finska konstnären Leena Luostarinen. Den är stor, ungefär tre och en halv meter lång och två och en halv meter hög. Den bjuder in till ett långsamt betraktande, där ögat kan följa de vita linjerna eller lägga märke till alla skiftningar i det blå. Motivet kan leda tankarna till olika platser. Himlen, havet eller kanske rymden?

Luostarinen studerade på Finlands konstakademi och på Pratt Institute i New York. Hon arbetade med flera olika tekniker. är målat i olja, men hon återkom även tillakvarell och skulptur. Vanliga motiv i hennes konst är sfinxer, kattdjur och ormar. Hon inspirerades ofta under sina resor och har målat flera motiv från till exempel Grekland och Egypten.

Leena Loustarinen (1949-2013), Blå målning, 1992, Olja på duk. © Leena Luostarinen /Bildupphovsrätt 2024

29/09/2024

består av tre skulpturer: ”Orange Madness”, ”Polestar Blue” och ”Lily of the Valley”. De är tre ansikten i färgat glas – ett orange, ett blått och ett rött. Glaset i ”Orange Madness” och ”Polestar Blue” är transparant. Deras insidor är försilvrade vilket ger ansiktena flera dimensioner. ”Lily of the Valley” har ingen försilvrad insida, där blir ansiktet helt genomskinligt. Ögonen hos alla ansiktena är stora, munnarna är lite öppna och pannorna är rynkade. De påminner lite om gorgoner, monster i grekisk mytologi.

Bilder av gorgoner har historiskt använts som ett slags skydd. Ofta i form av en amulett eller bild som bars på bröstkorgen. Kanske är även de här ansiktena tänkta att skrämma och beskydda? Alla tre finns att hitta i museets skulpturhall.

Konstnären bakom verket, Olof Marsja (f.1986), är utbildad vid Konstfack. Han arbetar bland annat med frågor om samtid, historia och identitet. Marsja använder sig av flera olika material; som gjuten metall, snidat trä och handblåst glas. Han hämtar mycket inspiration från samiskt hantverk; duodji, livet i vardagen, medeltida konst, myter och tecknade serier. Gestalterna han skapar glider mellan fantasi och verklighet, mellan människa och djur.

Olof Marsja (f. 1986).

1. Orange Madness, 2021. Glas med försilvrad insida, stålsockel.

2. Polestar Blue, 2021. Glas med försilvrad insida, stålsockel.

3. Lily of the Valley, 2021. Glas, stålsockel.

26/09/2024

Visste du att vi har Sveriges största samling av barnboksillustrationer? 147 av dessa är signerade Ilon Wikland och merparten visas i den pågående utställningen ”llon Wiklands bildvärldar. Saga, äventyr och vardagsliv”.

Samlingen har byggts upp i nära samverkan med vänföreningen Barnboksbildens Vänner och tillsammans vill vi visa att barnboksillustrationer är en konstform i sin egen rätt.

Har du ett intresse för barnboksbilder och vill hjälpa till att sprida kunskap om barnböckers illustrationer? Som medlem i föreningen har du möjlighet att besöka föredragskvällar och medlemsmöten med intressanta och inspirerande föreläsare som avslutas med mingel, mat och dryck. Du har även fri entré till museet (observera att visa tilläggsavgifter kan gälla vid vissa utställningar). Läs mer på goteborgskonstmuseum.se/vanforeningar/

Illustrationer ur Ronja Rövardotter © Design Ilon Wikland AB. TM och © The Astrid Lindgren Company.

22/09/2024

Sensommaren har slagit över i höst i ”Höstplöjning på maden” av Ester Almqvist. En person går bakom en plog dragen av två oxar på en åker invid en slingrande å. Vita moln och en blå himmel speglar sig i det blanka vattnet. I ett törn av vattnets slingrande gång står några björkar med gula lövkronor. Bortom åkern syns en mörk skog som avtecknar sig mot en lysande gul himmel. Det går nästan att ana höstluften, dofterna och den annalkande höstkylan i bilden.

Ester Almqvist kom från en småländsk prästsläkt. Hon utbildade sig under Carls Larsson på Valand i Göteborg och hos Bruno Liljefors och Richard Bergh på Konstnärsförbundets skola i Stockholm. Almqvists tidiga måleri var influerat av nationalromantiken. Senare i konstnärskapet växte ett friare, mer modernistiskt formspråk fram.

Ester Almqvist (1869-1934), Höstplöjning på maden 1911, olja på duk.

20/09/2024

Helgtips! Möt Sveriges första kvinnliga konstnär! Göteborgs konstmuseum visar nu en presentation av nyförvärvet ”Allegori över våren” från 1687 av Anna Maria Ehrenstrahl (1666–1729).

I en hyllningsdikt av Sophia Elisabet Brenner från 1717 så presenteras Anna Maria Ehrenstrahl som Sveriges första kvinnliga konstnär. Vid den tiden var kvinnor utestängda från konstskolor och den som ville bli konstnär fick börja som lärling i en mästares ateljé. Anna Maria Ehrenstrahl utbildades hos sin far, den från Tyskland invandrade hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl (1628–1698). Där arbetade hon med porträtt och med att kopiera målningar. De kvinnliga konstnärerna vid den här tiden arbetade mest med porträtt eller allegoriska teman innehållande frukter och blommor, ämnen som ansågs lämpliga för kvinnor. Allegorier är berättelser eller bilder med ett dolt budskap. I konsten förekommer de som rebusliknande bildgåtor vilka byggs ut till en hel berättelse med hjälp av symboler.

Presentationen av ”Allegori över våren” visas på våning 6 tillsammans med en film om det restaureringsarbete som utförts av museets konservator Malin Borin.

Vi har öppet kl. 11-17 under helgen. Välkommen!

Anna Maria Ehrenstrahl, Allegori över våren, 1687, Göteborgs konstmuseum. Foto: Hossein Sehatlou.