20/10/2024
Lördagsmorgon i oktober.
Solen har stigit upp och fylld himlen med ljus.
Lätta rosa moln svävar över det blå.
Jag står vid köksfönstret med kaffekoppen i min hand,
blickar ut över trädgården där gräset vilar under fallna löv.
Ännu finns det löv kvar på grenarna,
som om de tvekar att släppa taget.
Sparvar leker i takrännan på ladan,
och på marken vid grinden pickar de glatt.
I björken och päronträden sitter turkduvor tätt,
ett kärlekspar på en gren, gnuggar huvuden ihop i ömhet.
Vinden susar genom trädens grenar,
och grannens katt tassar försiktigt nerför grusvägen,
försvinner mot gården bortom vår.
Jag ser vår uteplatsen vid grannens lada, den står tom, väntande på vintern.
Hösten är vacker, men ändå längtar jag,
efter stunder i solen, fika i grönskan,
grillkvällar, skratt, och blommor som brister ut i färg.
Jag älskar denna plats.
Här finner jag ro, här sjunker axlarna ner, här kan jag andas.
