Jordbrukslandskapet med dess sorterade sediment är tillsammans med Ringkallebergets talusbranter sevärda naturgeografiska enheter. Berget visar hur jorden sorterats efter den senaste inlandsisen med större block och klapper i sluttningen, sand och lera i dalens botten. Kåstaänget
Kåstaänget ligger i dalgången mellan det manhaftiga Ringkalleberget och Sörleberget på västra sidan av Sörleviken. Byn
tillkom i slutet av 1800-talet. Ett tiotal torp byggdes. Byn bestod då av torpare och fiskare, därutöver idkades dagsverk hos bland annat bönderna i Kåsta. Mellan åren 1920 och 1950 var Kåstaänget som mest befolkat med cirka 40 personer. Under tiden 1908-1920 bodde stortravarna Nordin i det hus som numera ägs av Karl-Erik Nordenberg. En cirkelsåg fanns på 1930-40-talen. Den drevs med el. De flesta torpen har numera övergått till att bli sommarbostäder. Sörle
Namnet torde kunna översättas med sur-lid. Därvid har man som mönster haft härledningen av gårdsnamnet Sørle i sydöstra Norge. Sörle i Nordingrå ligger på en lång sluttning (lid) som p g a bakomliggande höga berg varit, och kanske är, något vattensjuk. Byn kallades på 1500- och 1600-talet även Östersörle till skillnad från Västersörle. Västersörle förefaller dock redan på 1540-talet ha uppgått i byn Gärde. Sörle är 1547 utjord till Kåsta. Den även senare under 1500- och 1600-talen svaga besättningen gör det troligt, att Sörle är en av socknens yngre byar. Text hämtad från:
http://www.kramforsbygder.com/
http://www.hogakusten.com/
