Idag sitter det bara c:a 1.2 personer i en genomsnittlig bil, trots att de flesta har 4 eller 5 sittplatser. Ett hotell eller flygbolag med en så låg beläggning skulle gå i konkurs. Med vårt system för dynamisk samåkning kan beläggningen öka betydligt. Privatbilismen är den kanske viktigaste symbolen för det moderna samhället och den aktiva nutidsmänniskan. Med vår privata bil kan vi ta oss vart v
i vill på kort tid. Vi kan transportera tunga föremål, veckohandel och så vidare. Utan väntetider eller administrativt krångel kan vi direkt när vi vill ta bilen och köra vart vi vill; till jobbet, till dagis, till landet o.s.v. Samtidigt orsakar bilismen många stora problem; klimathotet från de stora CO2-utsläppen, oren stadsluft p.g.a. avgaser, hög halt av skadliga partiklar som däcken river upp, buller mm. Bensinen som används idag kommer från oljan som är en ändlig resurs. Den stora mängden bilar som samtidigt kör in i städernas centrala delar på morgonen och ut igen på eftermiddagarna ger upphov till köer som är både irriterande för den enskilde och medför stora samhällsekonomiska kostnader. Allt fler och allt bredare vägar byggs till miljardkostnader för samhället, men lyckas aldrig få bort köerna i rusningstrafiken. Vägar och parkeringsplatser tar upp väldiga ytor, främst i städernas kärnor. Kollektivtrafiken med bussar och tåg är ett bra alternativ till privatbilismen, särskilt i storstäder. I dag har kollektivtrafiken en marknadsandel på 10–40 procent i Sverige (15 procent totalt i riket, hela 40 procent i Stockholm, 20 procent i Göteborg (Vägverket och Banverkets rapport Koll framåt som ska ta fram ett nationellt handlingsprogram för kollektivtrafikens långsiktiga utveckling). Internationellt sett är detta mycket höga siffror. Upp till 50% av befolkningen kan inte köra bil utan är mer eller mindre beroende av kollektivtrafiken. Kollektivtrafik är nästan alltid kraftigt skattesubventionerat. Så kostar exempelvis SL Stockholms läns landsting 5.9 miljarder under 2009, mer än de beräknade biljettintäkterna på 5.3 miljarder. I glesbygd är subventionerna per passagerare betydligt högre, trots att turtätheten är mycket låg. Alla dessa problem kan lösas med dynamisk samåkning! Många människor har insett detta redan för flera decennier sedan, men bilpooler och samkörning har aldrig blivit någon riktigt stor succé hittills. Orsaken är främst att det varit för oflexibelt och administrativt komplicerat för deltagarna. Om två eller fler avtalar att köra tillsammans blir båda låsta – ingen av dem kan ändra sig i sista stund till exempel för att fortsätta ett möte på jobbet som tar längre tid än planerat. Med dynamisk samåkning hittar passagerare tomma platser i bilar i realtid. Just när bilisten startar sin bil meddelar hon via sin mobil att det finns tomma platser på en specificerad rutt. Samtidigt finns det passagerare som vill åka samma rutt, eller delar av den, och som via sina mobiler söker tomma platser. Med hjälp av GPS och Internet hittar förare och passagarare varandra inom några sekunder. Om 2% av bilarna på en sträcka är med i projektet blir väntetiden i genomsnitt 50 bilar, vilket bara är några minuter och kortare än väntetiden för även mycket tät kollektivtrafik. Passagerarna betalar en avgift som är lägre än bensinkostnaden. Föraren får 85% av avgiften, medan CITIHAIQ tar 15% för utvecklingskostnader och drift av systemet. I Sverige säljs c:a 5 miljarder liter bensin per år, till en kostnad av f.n. 60 miljarder SEK. Om bara 2% av bilarna samåker innebär detta en besparing på 1.2 miljarder. Troligen är det möjligt att nå upp till 20% samåkning på några års sikt. Trafikminskningen skulle då bli lika stor som effekten av trängselskatterna i Stockholm och London, men utan minskning av transportarbetet! Detta utan kostnad för staden och med minskade kostnader för de deltagande.
